Trög eller smart?
Jag tror inte det finns något mer irriterande än när man tar hunden på bar gärning när den utför något hyss, man blir arg och hunden förstår inte varför man blir arg. Man står där och håller henne i kinderna och fyar med bestämd röst och det enda man möts av är en blick med frågetecken. "Exakt vad var det för fel jag hade gjort nu igen? Jag förstår faktiskt inte riktigt varför du är arg på mig".
Ibland när jag står där tänker jag att jag måste ha den mest korkade hunden i hela vida världen. Och sen börjar jag fundera. Hon kanske spelar? Hur som helst, det är nog en blandning av det hela. För det är sällan hon gör om det hon gjorde för fel. Så lite måste hon ju i alla fall förstått att hon gjort fel?
Undrar vad hon tänker på när jag sedan pekar mot bädden och säger åt henne "Gå och lägg dig så jag slipper se dig, duu din eländiga sak". För sedan ligger hon där och surar, suckar och tycker att livet är allmänt piss. Vår konversation tar inte riktigt slut där. Jag kan bara inte låta bli att säga "Om du bara kunde låta bli så skulle det inte bli så där, Bonneville" Och då tittar hon alltid på en med stora, eländiga ögon "Jag ville ju bara..."
Det som är bra är att det inte blir så här särskilt ofta. Tror att Bons fantasi med att komma på nya hyss har tagit slut. För de gamla hyssen brukar hon nästan aldrig göra nu för tiden. Vilket är bra så klart!
Det slog mig nyss att jag faktiskt inte kommer ihåg senast jag blev arg på riktigt på henne. Som i morse när jag tog henne på bar gärning och fyade henne. Många av er tänker säkert på ordet -understimulerad-. Men nej, det kan jag faktiskt säga med gott samveta att det är hon inte. Det är bara lite svårt att hålla tungan i styr för vissa när det står massa mat i räckhåll och matte inte är i närheten. Hoffegenerna tar genast över.
// Fanny
Kommentarer
Trackback
