Clever?
Hela den här dagen har känts allmänt konstig. Varför kan jag inte svara på.
Igår när jag precis hade somnat slets jag från sömnen av att Bonneville (som låg bredvid mig) flyger upp och sätter sig på sängkanten. Hon satt som på nålar och tokglodde ut genom fönstrena.
Eftersom att Bonneville aldrig yttrar sig när vi är tillsammans blev jag så klart fundersam och lite mörkrädd av mig. Jag var ju trots allt helt själv här i stora huset. Tänk om det är någon som går där ute? Som tänker göra inbrott, eller något liknande.
Efter ett tag när Bon suttit så på sängkanten och stirrat ut genom fönstrena och jag inte hade hört något där ute, så sa jag till henne att lägga sig. Hon tittade på mig snabbt för att sen titta ut igen. Det måste varit någon där. Hoppas det bara var en katt!
Åter till den här dagen...
Jag vaknade 05:40 och konstaterade att jag och Bon faktiskt överlevt natten. Efter att ha vaknat och somnat om några gånger gick jag upp och fixade frukost och så vidare. Sedan åkte vi iväg med Annica och hennes hundar för att träna lite.
Märktes på Bon att det var varmt idag (så jobbigt det är med en värmekänslig hund, syndisen...). Det här lydnadspasset la jag inte riktigt upp som jag brukar. Jag blandade in lite nya idéer som växt fram sen kennellägret. Om det ger utdelning får framtiden visa...
Är dock lite bekymrad över vårat bästa moment - Rutan. Något har hänt. Hon gör inte som hon brukar. Hon dras till den främre, högra konan av någon anledning. Så nu backar vi lite till med träningen och det där efterlängtade LP2:et känns ännu mer längre bort.
Men någon gång ska väl vi också lyckas? Eller? Vi har ju hela livet på oss. Typ.
För ett tag sedan hade jag satt Bon i linan på tomten. När jag kom ut för att hämta henne hade hon trasslat in sig (som vanligt) och hade mindre än en meter snöre att röra sig med.
Smart hund jag har.
Men jag Älskar henne ändå.
Det kan inget ändra på! ❤
// Fanny
Kommentarer
Trackback
