Swedehof's Bonneville

 

 

Det där stämmer så väl. Att en Hovawart kan beskrivas som snabbast med likheten hos en Persika - mjuk på utsidan och hård på insidan. 

 

Efter sista kvällsrundan när vi kom innanför ytterdörren satte sig Bonneville precis som jag sa åt henne. Hon måste alltid vänta på mitt godkännande för att få gå in i rummet. Nu tänkte jag att för skojs skull kommendera henne till "skall" (brukar ibland kommendera lite enkla saker innan man får gå in, bara för att, och för att koppla in lydnaden osv...). 

 

Nähe ja... Min hund tittar på mig med stora runda ögon och ser ut som ett, nej, låtsas vara ett frågetecken. 

Sen förvandlades min hund till en sten, med väldigt stora, runda, bruna, glasartade ögon. Läpparna var som ett rakt sträck som började från ena mungipan och slutade vid andra. 

 

Jag undrar vad hon tänkte då. När hon satt så där, precis som en sten och bara tittade på mig. Herre min je, vad jag fick hålla på.. Inte ens godis fungerade!! Och vid det laget var jag påväg att slita av mig håret. Samtidigt som min envishet växte allt mer och mer. Vad är fel? Ett litet "voff" och det skulle räcka! Hur jag än försökte leka fram det där skallet som brukar vara så lätt, så gick det bara inte. 

 

Men sen! Lyckades jag blåsa bort hennes stenskal och skallet fungerade alldeles utmärkt som det annars brukar göra. Jag fick blåsa henne tre gånger i örat samtidigt som jag försökte få igång henne till vår lek. Det var tydligen det som behövdes för att väcka henne till liv. 

 

Ja, ibland undrar jag verkligen vad det är för en som bor under samma tak som mig. Knasiga lilla hund! 

Var hon fick det här beteendet i från kan jag inte svara på. Annat än att hon är en Hovawart. För så måste det ju vara? När man helt plötsligt förvandlas till sten, helt utan orsak? Men vad vet jag.

Vad som rör sig i den här damens huvud kommer vi aldrig få veta (och det kanske är lika bra det (; ).

Men inte desto mindre älskar jag henne för det!

Ingen har en sån knasig hund som jag ❤

 

// Fanny