Hos mig igen
Äntligen är min hund hos mig igen. Precis där hon ska vara! Så nu är allt som det brukar igen (på gott och ont).
På grund av lite krångel (som vanligt i mitt liv, förstår inte vad jag gör för fel) och lite till krångel så blev det ändrade planer. Istället för att bli mött av Bon på perrongen blev hon hemkörd till Åker av Petra.
När Petra kör in på parkeringen hissar hon ner rutan i baksätet där Bon befinner sig. Jag möts av en otroligt, lycklig hund med världens Henrik-fjäsk-öron som försöker hoppa ut genom fönstret på bildörren. Hann precis hejda henne och puttade in henne i bilen :)
Känns riktigt bra att få vara tillsammans med Bon igen, för ett liv utan henne är inget liv.
Men jag saknar Karlstad och allt där som hör till.
Lite bilder från dagen.
Men bilderna är inte i toppklass, tog mig inte tid till att få bra bilder, jag bara riktade kameran och slängde mig på knappen lite då och då.
Det sista fotot är taget mycket kort efter att Henrik kom emot linsen och dräglade av sig lite. Tur man har ett skydd som är lätt att göra rent osv. Om man kollar noga ser man en blöt ring som befinner sig runt ögat och örat.
// Fanny
Saknar
Usch vad jag saknar och längtar efter min älskade vovve! <3
Hittade en charmig bild på Bonneville från 2010
// Fanny
Förväntas filmklipp
Har lovat mamma att jag ska filma Bonnevilles reaktion när hon möter mig på perrongen på fredag. Kan bli lite klurigt att hålla en kamera och alla väskorna samtidigt. Hm, undrar hur det kommer att gå? Bra skärpa och små rörelser från kameran kan man ju glömma på en gång ;)
// Fanny
Bonneville skriver
Hej, alla fina människor där ute!
Tänkte bara berätta att jag har det ganska, eller väldigt mycket bra här hos Sabine ute i skogen. Hon och hennes familj tar väl hand om mig. Jag får många klappar och dessutom får jag gosa ner mig i Sabines säng.
Jag följer med varje dag till stallet och ibland följer jag även med ut i skogen på ridtur. Jösses vad kul det är att få rusa av sig! På en ridtur när jag sprang lite kors och tvärs framför Sabine och hästen bland alla träden lyckades jag få Fabolo att göra samma sak som mig! Han tog bettet och lämnade ridstigen och bockade som tusan ute i skogen. Ja, jag tror nog att han bara ville rusa av sig likadant som jag gjorde. Kul, hade vi i alla fall. Sen vet jag inte riktigt vad Sabine tyckte om det. Hon hade nog fullt upp med att inte ramla av från Fabolo.
Måste berätta om skogsturen idag! Mitt i allt stöter vi på huuuur mycket vilt som helst! Det var så många att jag inte ens kunde räkna dem. Och jag menar när det är så där många hjortar, rådjur eller vad det nu var för något, så bara måste man ju springa efter dem allt vad man har! Iiiihaa! Men hann precis få upp farten när Sabine skriker efter mig. Jag hör att hon är arg så det var nog bäst att vända och springa tillbaka och låtsas som att inget hade hänt.
Jag försökte i början, de första dagarna när jag var här, att strunta i vad hon sa för något. Kanske slipper jag göra som hon säger då, tänkte jag. Men så har hon sagt till mig på skarpen någon gång, så aah, det är nog bäst att göra som hon säger i alla fall!
Tack, för att ni tog er tid att läsa om hur jag har det!
Pusshej // Bonneville
Karlstad/Nyköping
Var och lämnade Bonneville hos Sabine tidigare ikväll. På fredag åker jag till Karlstad och stannar där till den 30 december och Bon kan ju tyvärr inte följa med. Kommer sakna Bon något fruktansvärt mycket, men vet att hon har det väldigt bra hos Sabine! :)
Ska bli spännande att få höra vad den lille damen hittar på för något. Hon brukar ju alltid hitta på något hyss, speciellt såna saker som hon aldrig ens skulle få för sig att göra hos mig. Knäpphund.
// Fanny
SoftarN
Jag börjar starkt tro att min hund praktiskt taget är född till en s o f t p o t a t i s.
// Fanny
Grått och tråkigt
Ut en sväng i det gråa tråkiga vädret. Kan det inte komma lite snö? Bara lite grann? Så man slipper det här gråa, blöta och leriga.
// Fanny
Klappa, klappa, klappa
Det är inte så ovanligt att man får höra av andra att man ska tänka på hur mycket man klappar på sin valp när den kommer hem och så. Att valpen inte får tröttna på dina klappar och allt kelande och gosande. Visst är det så, man ska låta valpen får vara ifred också och inte bara hålla på med den 24/7.
Och sen när valpen blivit större så får man oftast höra från hundägare att man klappar mindre på sin hund. Ungefär som att det är ägaren som tröttnat på att klappa på sin hund.
Jag är inte en av dem. Här om dagen slog den här tanken mig. Jag klappar på min hund så fort jag får chansen. Jag klappar på min hund i förbifarten utan att jag tänker på det. Jag klappar på min hund hela tiden tills hon går när vi sitter framför TVn. När jag ska sova klappar jag på min hund ända tills jag somnar. Herregud Fanny, du klappar på din hund hela tiden!
Sedan började jag fundera på vad det är som gör att jag klappar så mycket på min hund? Har det blivit en vana? Eller kanske är jag sån som person? Eller... Är det så att jag bara inbillar mig att jag klappar på min hund mycket? Att alla andra hundägare klappar lika mycket på sina hundar som jag gör? Ingen aning. Men hur som helst så ska ni veta att jag även låter min hund få vara ifred ;) Visst att jag klappar mycket på henne, men inte 24/7 och går hon ifrån så är jag så klart inte efter som ett plåster.
Haha vilket samtalsämne! Jaja, ibland kan det kanske vara lite intressant att veta vad som snurrar i mitt knasiga huvud :)
// Fanny
