Helgen i Ludvika
Helgen blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Tävlingen på fredagen blev ett fjasko, så klart, suck. Jag var inte alls mig själv, nerverna låg så mycket utanpå att jag knappt kunde hantera dem... Den långa väntan blev nästan för mycket för mig då jag hann bli för nervös. Var länge sedan som jag var så här nervös, men det är inget som kan hjälpas.
När jag skulle värma upp Bonneville lekte jag med favvobollen på en mörk parkering. Snubblade ett antal gånger över varandra men jag kände att hon verkade taggad. Det blir vår tur och så fort jag sätter första foten på plan förlorar jag kontakten och all samarbete med min hund (jag förstår inte).
Fritt följ ska jag inte ens prata om. Kommer inte ens ihåg när hon gick så där dåligt. Kändes som att vi gjorde små missar hela tiden som drog ner på poängen. Men det vet jag beror på att min hund befann sig någon annanstans i tankarna. Och så rutan. Vårat glänsar och glädjens moment. Den gick helt och pipsvängen. Kollade lite mer på pappret sen när jag kom hem i söndags och kom fram till att hade vi fått bättre poäng på rutan (typ 10 som jag vet att vi verkligen kan få ihop) så hade vi fått ett 1:a pris. Men nu var det inte så och inte heller fick vi ett 1:a pris.
Skyller bara på mig själv. Fattar inte vad jag gör för fel. Men mer noggrannare träning måste det bli, helt klart.
Fick möjlighet att ta fina kort på Bonneville med brorsan och även med hennes pappa. Tack för det! :)
// Fanny
Syskonen Bonneville & Bore :)
Bonneville och pappa Qenzo :)
