Swedehof's Bonneville

Tänkte först börja ösa ner massa ord om hur mycket Bonneville betyder för mig.

Men sen kom jag på mig själv, hur många gånger har jag inte skrivit det? En del gånger i alla fall. 

 

Så istället för att skriva sådant som redan är skrivet tänker jag lägga upp en bild och berätta att Bon har fått bada i två olika sjöar idag. Först i tråkiga Visnaren nedanför huset och sedan i en sjö som kallas för "Porsudden" (Magsjön). Vid Porsudden var Annica med oss med sina hundar. Av någon anledning tyckte alla hundar att det passade jätte bra att springa och samtidigt trycka sina blöta kroppar mot mina ben. Det där med att gå runt med blöta jeans, det är inte särskilt nice. 

 

Bonneville och Imse tävlade som vanligt om vem som kunde hämta pinnen i vattnet först. Imse simmar på Bonneville, trycker halvt ner henne under vattnet och försöker knycka pinnen från henne. Bonneville svarar med "fula ord" och kämpar vidare. När de kommer upp ur vattnet är båda lika lyckliga, oavsett vem som lyckades ta pinnen sist och få in den till land. Vilka nötter säger jag bara =) Men kul har dem, det kan jag lova! 

 

Av en ren slump fångades min blick på ett fiskhuvud som satt fast på en gren några centimeter ovanför mig i ett träd. Inte varje dag man ser en fisk i ett träd på land ;) 

 

Och så var det en bild ja.

 

 

Så himla go att jag nästan skulle kunna krama sönder den här högt älskade varelsen. 

Tur att jag har dig.

Oändligt stort hjärta till min allra finaste kompis! ❤

 

// Fanny 

 

 

Det där stämmer så väl. Att en Hovawart kan beskrivas som snabbast med likheten hos en Persika - mjuk på utsidan och hård på insidan. 

 

Efter sista kvällsrundan när vi kom innanför ytterdörren satte sig Bonneville precis som jag sa åt henne. Hon måste alltid vänta på mitt godkännande för att få gå in i rummet. Nu tänkte jag att för skojs skull kommendera henne till "skall" (brukar ibland kommendera lite enkla saker innan man får gå in, bara för att, och för att koppla in lydnaden osv...). 

 

Nähe ja... Min hund tittar på mig med stora runda ögon och ser ut som ett, nej, låtsas vara ett frågetecken. 

Sen förvandlades min hund till en sten, med väldigt stora, runda, bruna, glasartade ögon. Läpparna var som ett rakt sträck som började från ena mungipan och slutade vid andra. 

 

Jag undrar vad hon tänkte då. När hon satt så där, precis som en sten och bara tittade på mig. Herre min je, vad jag fick hålla på.. Inte ens godis fungerade!! Och vid det laget var jag påväg att slita av mig håret. Samtidigt som min envishet växte allt mer och mer. Vad är fel? Ett litet "voff" och det skulle räcka! Hur jag än försökte leka fram det där skallet som brukar vara så lätt, så gick det bara inte. 

 

Men sen! Lyckades jag blåsa bort hennes stenskal och skallet fungerade alldeles utmärkt som det annars brukar göra. Jag fick blåsa henne tre gånger i örat samtidigt som jag försökte få igång henne till vår lek. Det var tydligen det som behövdes för att väcka henne till liv. 

 

Ja, ibland undrar jag verkligen vad det är för en som bor under samma tak som mig. Knasiga lilla hund! 

Var hon fick det här beteendet i från kan jag inte svara på. Annat än att hon är en Hovawart. För så måste det ju vara? När man helt plötsligt förvandlas till sten, helt utan orsak? Men vad vet jag.

Vad som rör sig i den här damens huvud kommer vi aldrig få veta (och det kanske är lika bra det (; ).

Men inte desto mindre älskar jag henne för det!

Ingen har en sån knasig hund som jag ❤

 

// Fanny 

 

Tog med Bonneville på en cykeltur direkt när jag kom hem. Solen lyste varmt och jag ville passa på när det inte regnade.

 

När vi kom fram till sjön fick hon en liten paus och badade lite snabbt. Syntes på hela hon att hon trivdes med tillvaron och då mår man lite extra bra när man vet att sitt älskade hjärta trivs. ❤  

 

Önskar jag hade en riktigt bra skogsrunda i närheten där hon kunde springa lös hela tiden. Hon blir så mycket mer motiverad till att springa när hon är lös än när hon är kopplad. Men tyvärr måste jag ha henne till största del kopplad...

 

Tror dessutom att jag lyckades göra punktering på framdäcket på min underbara cykel. Råkade cykla på glas då jag inte hann styra undan... Blev nog inte heller bättre av att cykla på alla rötter i skogen. Kanske borde ha en lite mer rejäl cykel som tål sådant, men äh, än så länge fungerar det ju, än så länge ;)

 

Efter några minuter när vi varvat ner hemma kom regnet, mycket regn också. Lite tur att vi hann undan det :)

 

Här kommer en riktig slappar bild på min älskade Bonneville från ett annat tillfälle.

Världens goaste, underbaraste vovve! ❤

 

// Fanny