Kvällsträning
Efter en väldigt lång paus från lydnadstränandet har vi nu lite smått kommit igång igen. Och det där uttrycket att "vila sig i form" verkar fungera. Mitt nya träningsupplägg verkar dessutom ha gett små resultat till det bättre.
Ikväll körde vi bara igenom momenten för att se hur vi låg till i det hela. Inget steg bakåt i alla fall! Rutan glömde jag helt bort så den får vi ta nästa gång.
När vi var klara med momenten i tvåan skulle jag testa "Framförgåendet" som inte är helt lätt för oss. När jag kommenderar Bonneville att gå före mig tappar jag hakan helt och hållet och blir så chockad att jag nästan, nästan glömde bort att belöna henne. Vad gör hon? Jo, hon går ut och sedan tittar hon rakt fram, jääääätte länge (i våran värld). Så ja, hon har vilat sig i form. Som jag har tragglat med detta för att få poletten att trilla ner och nu äntligen har vi gjort ett framsteg. Kanske låter lite för er, men för mig känns det jätte bra, äntligen!
Nu är det lite finslip här och där (som vanligt) till tävlingen i Ludvika, som är jätte snart. Är redan lite nervös.
Hur ska det gå egentligen?
Fjasko?
LP2?
Det är frågan.
// Fanny
Irriterande!
En del hundmöten kan verkligen få mig irriterad!
Mötte en människa med sin f***(*), lilla pudel på en gata. Människan går med vägkanten närmast sin högersida, där också hunden går och jag går så klart längst till vänster med min hund på min vänstra sida, alltså går vi på samma sida av vägen (och redan här skulle man kunna diskutera vem som går rätt/fel).
Hur som helst. Jag är envis och håller mig till vänster, för då vet jag att jag har bäst kontroll över min hund som i vilken sekund som helst kan börja studsa som en studsboll och vräka ur sig lite fula ord mot den mötande hunden.
Kanske inte är nödvändigt att nämna att jag gick med en massa packning och hade inte jätte lätt att hålla i kopplet. Och jag blev redan irriterad när människan inte ens bemödar sig att flytta på sig ut i gatan (som för övrigt är helt öde). Alltså blir detta hundmöte väldigt, väldigt trångt.
Avståndet mellan oss minskar oerhört och den lilla hunden börjar dra och hänga sig i flexikopplet samtidigt som den morrar åt min hund.
Poff, så förvandlades min hund till en större studsboll och jag korrigerar henne så att hon inte hoppar fram mot den lilla hunden som befinner sig alldeles vid mina fötter. Då kläcker människan ur sig "Nä, han bara låter så, det är ingen fara".
Men har människan tänkt tanken på att MIN hund kanske biter den andra hunden om tillfälle ges?!
Nu hände det ingenting. Men den människan har ingen som helst aning om min hunds beteende, elller bakgrund.
Jag kunde lika gärna mist kontrollen, tappat kopplet och min hund hade rusat fram till människans hund...
Inte för att jag skulle låta något sådant hända och jag vet också att jag HAR kontroll över min hund. Men det kan ju inte människan veta, eller hur? Människan borde tänka efter mer när det gäller sådana här situationer.
Som sagt, jag blir så irriterad. Varför har folk så svårt att visa respekt för andra?
Mötte en människa med sin f***(*), lilla pudel på en gata. Människan går med vägkanten närmast sin högersida, där också hunden går och jag går så klart längst till vänster med min hund på min vänstra sida, alltså går vi på samma sida av vägen (och redan här skulle man kunna diskutera vem som går rätt/fel).
Hur som helst. Jag är envis och håller mig till vänster, för då vet jag att jag har bäst kontroll över min hund som i vilken sekund som helst kan börja studsa som en studsboll och vräka ur sig lite fula ord mot den mötande hunden.
Kanske inte är nödvändigt att nämna att jag gick med en massa packning och hade inte jätte lätt att hålla i kopplet. Och jag blev redan irriterad när människan inte ens bemödar sig att flytta på sig ut i gatan (som för övrigt är helt öde). Alltså blir detta hundmöte väldigt, väldigt trångt.
Avståndet mellan oss minskar oerhört och den lilla hunden börjar dra och hänga sig i flexikopplet samtidigt som den morrar åt min hund.
Poff, så förvandlades min hund till en större studsboll och jag korrigerar henne så att hon inte hoppar fram mot den lilla hunden som befinner sig alldeles vid mina fötter. Då kläcker människan ur sig "Nä, han bara låter så, det är ingen fara".
Men har människan tänkt tanken på att MIN hund kanske biter den andra hunden om tillfälle ges?!
Nu hände det ingenting. Men den människan har ingen som helst aning om min hunds beteende, elller bakgrund.
Jag kunde lika gärna mist kontrollen, tappat kopplet och min hund hade rusat fram till människans hund...
Inte för att jag skulle låta något sådant hända och jag vet också att jag HAR kontroll över min hund. Men det kan ju inte människan veta, eller hur? Människan borde tänka efter mer när det gäller sådana här situationer.
Som sagt, jag blir så irriterad. Varför har folk så svårt att visa respekt för andra?
Tiden rinner iväg
Tiden den bara rinner iväg som vatten genom fingrar.
Har så mycket man vill hinna med men tiden räcker inte till, som vanligt.
Idag har jag i alla fall anmält och betalat till en lydnadstävling med Bonneville i klass två på RM:et i Ludvika. Har även fixat boende så allt det där är klart. Hoppas det blir en bra helg! Inge regn och lite sol, det skulle vara perfekt för våra fyrbenta att jobba i :)
Det är väl tid för att gå och lägga oss. I morgon blir det att styra volvon mot Tystberga för att träffa Petra och Henke. Ska bli kul det :) Kan eventuellt dyka upp bilder.
(Bonneville i sjön för några dagar sedan)
// Fanny
