Clever?

Hela den här dagen har känts allmänt konstig. Varför kan jag inte svara på.

Igår när jag precis hade somnat slets jag från sömnen av att Bonneville (som låg bredvid mig) flyger upp och sätter sig på sängkanten. Hon satt som på nålar och tokglodde ut genom fönstrena.
Eftersom att Bonneville aldrig yttrar sig när vi är tillsammans blev jag så klart fundersam och lite mörkrädd av mig. Jag var ju trots allt helt själv här i stora huset. Tänk om det är någon som går där ute? Som tänker göra inbrott, eller något liknande.

Efter ett tag när Bon suttit så på sängkanten och stirrat ut genom fönstrena och jag inte hade hört något där ute, så sa jag till henne att lägga sig. Hon tittade på mig snabbt för att sen titta ut igen. Det måste varit någon där. Hoppas det bara var en katt!

Åter till den här dagen...
Jag vaknade 05:40 och konstaterade att jag och Bon faktiskt överlevt natten. Efter att ha vaknat och somnat om några gånger gick jag upp och fixade frukost och så vidare. Sedan åkte vi iväg med Annica och hennes hundar för att träna lite.

Märktes på Bon att det var varmt idag (så jobbigt det är med en värmekänslig hund, syndisen...). Det här lydnadspasset la jag inte riktigt upp som jag brukar. Jag blandade in lite nya idéer som växt fram sen kennellägret. Om det ger utdelning får framtiden visa...

Är dock lite bekymrad över vårat bästa moment - Rutan. Något har hänt. Hon gör inte som hon brukar. Hon dras till den främre, högra konan av någon anledning. Så nu backar vi lite till med träningen och det där efterlängtade LP2:et känns ännu mer längre bort.

Men någon gång ska väl vi också lyckas? Eller? Vi har ju hela livet på oss. Typ.

För ett tag sedan hade jag satt Bon i linan på tomten. När jag kom ut för att hämta henne hade hon trasslat in sig (som vanligt) och hade mindre än en meter snöre att röra sig med.
Smart hund jag har.
Men jag Älskar henne ändå.
Det kan inget ändra på! ❤

// Fanny


Tystnaden

Tystnaden som uppstår när Bon sitter ner och helt plötsligt hörs en lång, liten fis från henne.
Den blicken hon gav mig - jag dör <3

// Fanny

Cyklat

Precis varit ute och cyklat med Bon :)
Känns skönt att vara igång med cyklingen också. Man mår lika bra i kroppen efter varje runda :)

Tänker och tänker på kommande lydnadsträningar en hel del. Hur jag ska göra och var jag ska vara när jag tränar med Bonneville. Fick några tips på kennellägret hur jag ska göra för att justera lite småfel.
Det största problemet är att miljön och omgivningen blir så himla annorlunda på tävling och dessutom blir jag 9 av 10 gånger nervös. Därför går det inge bra på tävling just nu. Känns som vi hamnat i en ond cirkel. Börjar undra hur fasen jag gjorde förut när vi lyckades ta LP1.

Nu får jag bara långfingret av Bon när vi går in på tävlingsplanen och skulle hon kunna prata hade hon sagt "nu behöver jag inte lyssna riktigt helt på dig för nu vet jag att du inte kan säga till mig".

Jag vet precis vad vi behöver. Träna med mycket folk och många hundar. Men det är inte helt lätt när man inte känner många som tränar lydnad och när man inte heller har någon klubb som man känner sig hemma på så man vågar ta lite plats.

// Fanny

Hundar, hundar och hundar

Mycket om hundar just nu. Vilket känns så himla underbart.

Jag och Annica besökte DjurMagazinet i Södertälje idag.
Med hem blev det ett regntäcke till Bonneville (känns skönt att inte ha en hel hund som är blöt när man kommer in från en promenad med regn). Sen blev det nytt, annorlunda och förhoppningsvis ett extra gott godis som bara ska vara till träning och inget annat. Köpte även en "godispåse" som man hänger vid midjan på byxorna. Ska bli skönt att slippa kladda ner byx -och jackfickorna med hundgodis. Följde även med en ny och bra fodertunna till Bon.

Efter besöket på djuraffären åkte vi vidare till Johanna för att göra valptest och ta lite kort på valparna i J-kullen.
Så nu har jag lite bilder att fixa med, som kommer att visas sen när alla är klara :)

// Fanny

RSS 2.0