Kan inte sluta tänka på gårdagens samtalsämnen som blev när jag och Annica gick i skogen med hundarna. Det känns bra att ha en så bra vän som är läskigt lik mig i personligheten. Jag kan fortfarande inte förstå hur vi kan tänka så lika. Hela den här söndagen har jag suttit djupt försjunken i en bok. Kanske för att slippa mina egna tankar ett tag?Och vart vill jag egentligen komma med det här, undrar ni säkert nu.Jo, att hur jäkla sämst livet än må kännas så har jag någonting som många andra inte har. En högt älskvärd hund som får den tråkiga vardagen att lysa upp. Blir bara mer och mer kär i min fina Bonneville efter varje dag som går. Finns ingen som är mer tacksam än vad jag är som får njuta av denna underbara varelse! ❤// F
